Jan Nordström jobbar just nu med det han älskar, fotografering och konst. Men det har inte alltid varit lika självklart. Under sina ungdomsår kände han att han var tvungen att passa in i en viss bild. Hans senaste bok Tillsammansheten handlar inte bara om fotboll och Kalmar FF, utan om att hitta sig själv.

Jan Nordström började själv spela fotboll i ung ålder fast han egentligen inte kände sig bekväm med det. Helst av allt ville han måla och skriva dikter. Men bilden av att du som kille måste hålla på med någon sport gjorde att han fastnade där. Han gick vilse på grund av det här i sina unga år.
När jag träffade Jan på ett av stadens caféer berättade han om hur nära du får komma spelarna i Kalmar FF i boken. Själv var han med bakom alla stängda dörrar under ett och ett halvt års tid, närmare än någon annan journalist fått komma i Kalmar FF:s historia.
Kan du berätta vad boken handlar om?
– Det är en otroligt svår fråga att svara på. Jag har försökt göra en bok om livet. Att det helt enkelt kan vara både svårt och lätt att leva. Men först och främst så är boken en berättelse om kärlek och medmänsklighet. Det är en helt unik inblick i ett allsvenskt fotbollslag och du får se en annan bild av spelarna än vad som framgår på sportsidorna.
Hur kom du på idén med boken?
– Iden föddes när jag föddes brukar jag säga. För boken handlar också om mina egna livsberättelser.
Var det någon spelare som stack ut eller som du kom närmare?
– Henrik Rydström och jag är väldigt nära och även Emir Nouri. Etrit Berisha och jag kom nära varandra eftersom jag själv var målvakt.
Var det jobbigt när du skrev och fotograferade Tillsammansheten?
– Både och. Det var tufft men samtidigt väldigt läkande. Mycket minnen som jag har förträngt kom ikapp nära jag höll på med boken. Exempelvis när jag såg Petter Wastå i mål så såg jag mig själv istället.
Jan säger att det är svårt för honom att jämföra Kalmar med övriga fotbollsklubbar i Sverige eftersom han inte har kommit så nära något annat lag. Han tycker däremot att det är viktigt att ha bra ledargestalter som Kalmar FF har i form av Nanne Bergstrand och Henrik Rydström.
Vad har du för relation till fotbollen idag?
– Jag kommer nog gå på en och annan fotbollsmatch med Kalmar FF, säger Jan och ler stort.
Vad hade du för andra drömmar när du spelade fotboll?
– Drömmen var att kunna vara mig själv. Jag ville så gärna fotografera och måla men jag var så fast i mansbilden av att man inte fick det. Jag trodde man måste vara på ett helt annat sätt än den personen som jag var.
Vad ville du ge för buskap?
Det finns många budskap i boken, den heter ju Tillsammansheten. Det finns någon slags grundläggande botten med kärlek och medmänsklighet. Också att vi ska finnas där för varandra, både när livet är lätt och svårt och det behöver inte alltid vara så komplicerat. Det kan räcka med en klapp på axeln eller fråga hur någon mår. Det handlar också om att visa
alla sidor av livet och att inte stänga in säg själv i olika bilder av hur du måste vara.
Vad kan du ge för råd till unga killar och tjejer som idrottar och känner press?
– Jag vågade ju först inte prata om det här. Så mitt råd är att våga prata med någon som du känner förtroende för och inte gå runt och bära på alla dina problem. Jag tappade helt greppet om mig själv under den här tiden. Du får inte glömma att du aldrig är ensam.