Många pojkar drömmer när de är små om att komma långt i fotbollskarriären. Väldigt få lyckas. Men en som tog sig hela vägen är Sebastian Andersson, Kalmar FF:s nya anfallsvapen för säsongen. Det är i år han ska visa att han äntligen är redo för Allsvenskan. Och målsättningen är klar:
– Jag ska ta en plats i startelvan. Det är därför jag är här, säger han.

1991 föddes Sebastian Andersson i Ängelholm, en stad full av fotbollstradition och minnen. Sedan 80-talet har också Ängelholm FF varit framgångsrika inom ungdomsfotbollen, och den positionen har hela tiden växt sig starkare. Därför var det ingen diskussion om i vilket lag Sebastian skulle börja spela när han som femåring satte på sig ett par fotbollsskor för första gången. Samtidigt var närheten till Helsingborg för att kunna bevittna allsvensk fotboll viktig.
– Pappa tog med mig till Helsingborgs matcher många gånger. Varje gång jag var där drömde jag om att någon gång stå på planen. Det är ju varje killes dröm, säger han.

När Sebastian var sju år separerade hans föräldrar. Hans pappa bodde kvar i Ängelholm medan hans mamma flyttade åtta mil österut, till Vinslöv. Eftersom Sebastian skulle tillbringa tid på båda ställena gjorde han det bästa av situationen direkt. Han bestämde sig för att spela för både Ängelholm FF och Vinslövs IF.
– Det blev ganska mycket spel då, redan när jag var sju år. Ena helgen spelade jag för Ängelholm, andra helgen för Vinslöv. Det var inte optimalt när det gällde kompisar, men det var tvunget att bli så eftersom jag verkligen ville spela så mycket som möjligt.
   Redan som pojklagsspelare visade Sebastian att han var en målskytt att lita på. Från början spelade han mest innermittfältare, men det skulle visa sig att han var en notorisk anfallare också. Det hade han med sig när han som 15-åring flyttade tillbaka till sin pappa för att börja spela i Helsingborg IF.
– Jag spelade alla matcher från start i deras ungdomslag och det såg lovande ut. Men sedan hände något. Jag vet inte riktigt varför, men de valde att ta bort det lag jag spelade i ur systemet. I och med att jag inte fick något a-lagskontrakt med Helsingborg stod jag då utan klubb. Motivationen sjönk och jag funderade på om jag verkligen skulle fortsätta satsa eller om jag skulle börja spela i någon klubb i en lägre division i stället. Det var då Ängelholm FF hörde av sig och jag nappade direkt.

Sebastian gick rakt in i Ängelholm FF:s U21-lag redan som 17-åring. Men tidigt började han även träna med a-laget. Två år efter comebacken i moderklubben, 2010, fick han göra debut med a-laget i Superettan. Det blev några inhopp, men sammanlagt inte många minuter på planen. Till Sebastians fördel skadade sig några anfallare i laget, vilket gjorde att hans utgångsläge för speltid förbättrades. Den första matchen från start kom mot FC Trollhättan. Där kom också det första målet.
– Det var en otrolig känsla. Det finns inget större än att göra mål i sin första match från start. Man har så mycket att bevisa i en sådan match, och allt släpper när man gör mål. Jag har alltid vetat att Ängelholm FF är ett bra skyltfönster mot större klubbar, därför var det skönt att det fungerade så bra där.
   Efter det målet fortsatte framgångarna. Sebastian fick starta allt fler matcher, och under försäsongen som följde gjorde han flera mål. Formen höll i sig och han blev Ängelholms viktigaste anfallare när säsongen satte i gång.
   Ängelholm FF gick som tåget i Superettan. Medierna lovordade klubben och menade tidigt att laget i princip var klart för allsvenskt spel nästa säsong. När de skriverierna startade hände något i laget.
– Många i laget tänkte nog att det var klart, att vi skulle gå upp till Allsvenskan. Det gjorde att vi ändrade inställning i matcherna. Och även tränarna ändrade spelsystem. Jag blev ensam anfallare i många matcher. Alltför ensam, säger Sebastian.
   Säsongen slutade snöpligt i det allsvenska kvalet mot Syrianska FC. I både hemma- och bortamatchen gjorde Sebastian mål, men till slut räckte det i alla fall inte. Syrianska gjorde mål i den andra matchens sista sekund, ett avgörande mål som släckte alla drömmar om Allsvenskan för Ängelholm FF.
– Det var otroligt surt. Om vi bara hade fortsatt spela på samma sätt som vi gjorde under den första delen av säsongen hade vi inte behövt kvala, då hade vi varit direktkvalificerade i stället. Vi blev för fega när vi trodde att vi var klara, helt enkelt. Om vi hade gått upp skulle jag nog ha stannat i laget en säsong till för att få lite allsvensk erfarenhet. Men eftersom det inte blev så visste jag att jag ville vidare till ett allsvenskt lag. Jag ville inte spela en säsong till i Superettan.

När det väl kom till kritan hade Sebastian några allsvenska klubbar att välja mellan. Han var eftertraktad efter sina tolv mål från den gångna säsongen i Ängelholm FF. Till slut satte han sin underskrift på Kalmar FF:s kontraktspapper.
– Det kändes helt rätt att skriva på. Det är faktiskt riktigt stort om jag tänker på det. Nu är jag äntligen i Allsvenskan, efter att ha drömt om det så länge. Kalmar är stabilare än många andra lag i Allsvenskan, därför valde jag dem. Sedan vet jag att utvecklingsmöjligheterna är otroligt bra här. Se bara på alla spelare som har gått via Kalmar ut i Europa.

Nu har Sebastian bott i Kalmar sedan årsskiftet. Tillsammans med sin sambo Helena har han upptäckt vad staden har att erbjuda. Men framför allt har han kommit in i laget.
– Det är underbar stämning här. I Ängelholm var det också bra stämning, men jag tror nog att det är snäppet bättre här. Det finns inga jobbiga typer som ska ta för sig, alla är lättpratade. Även de som inte pratar svenska är väldigt sociala, det är skönt. Jag var själv ganska blyg i början, men det har också släppt. Det hjälpte mycket när vi var nere i Spanien på cup. Då umgicks vi bara med varandra hela tiden och kom närmare varandra som grupp. En annan bra sak är att de inte har något bötessystem här. Inte vad jag har märkt i alla fall! I Ängelholm fick jag böter om jag kom försent eller om jag glömde fylla på en vattenflaska. Jag fick göra en del sådana saker eftersom jag var yngst i laget. Men här i Kalmar finns inget sådant. Det är riktigt skön avslappnad stämning hela tiden, vilket passar mig bra.

Sebastian kom till Kalmar tillsammans med fem andra nyförvärv inför säsongen. Något mål i den röda tröjan har det inte blivit än, men väl en del nyttig speltid. Han vet att konkurrensen är hård, men hans personliga mål är fastslagna:
– Jag ska ta en plats i startelvan. Det är därför jag är här. Sedan måste jag självklart hålla mig skadefri. Det är på ett märkligt sätt vanligt att spelare skadar sig när de kommer till en ny klubb. Så jag måste försöka undvika det så gått det går genom träning. Det värsta är att den sortens förebyggande träning är den tråkigaste som finns. Men jag är anfallare och jag måste leverera. Fotboll är tråkigt när man inte gör mål, men det är det bästa som finns när man väl gör mål.

En till fjäder i hatten för Sebastian kom när han för ett tag sedan debuterade i U21-landslaget mot Malta. Det har varit en dröm att få sätta på sig den blågula tröjan, och känslan när han gjorde det var märkbar.
– Det var fruktansvärt stort att dra på sig tröjan och sedan spela i den. Att få en plats i landslaget har varit ett mål, men nu gäller det att prestera i Kalmar för att kunna behålla den platsen. Jag vet att det är väldigt tuff konkurrens i U21-landslaget också. Vi har John Guidetti, Rasmus Jönsson och Samuel Armenteros i anfallet. Men bara jag hittar formen i Allsvenskan ska det nog fungera, säger han.
   Sebastian drar sig för att tänka för långt in i framtiden, men samtidigt finns drömmarna där. Han vet att Kalmar FF är en bra språngbräda till Europa. Fokus nu ligger dock på att bevisa att han är värd sitt rykte. Han värvades av Kalmar FF för att göra mål, och om han gör det kan han sedan tänka större.
– Mitt favoritlag är Manchester United. Längre än så kommer man inte som spelare. Över huvud taget är Premier League en dröm. Men dit kanske jag inte går direkt. Det finns många klubbar i Holland, Belgien och Tyskland som är intressanta också. Det är bra ligor där man kan utvecklas väldigt mycket. Det vore fräckt att spela i Tyskland inför någon storpublik. Men som sagt, just nu måste jag fokusera på Kalmar. Det finns ingen garanti för speltid här, därför måste jag hitta formen. Den är på väg upp nu i alla fall. Till säsongsstarten lovar jag att den ska vara på topp. Då ska också målen komma.