Kalmarbloggar

onsdag 23 april
Finns inget jag hellre vill, än att få slippa denna jävla smärta som ångesten ger mig..Fyfan vad ont det gör!! Jag är sjukt jävla nära att sabba allt,jag kämpat så jävla hårt för att bygga upp sen 09…Fyfaan! Jag måste fan lära mig att hantera denna jävla smärta på rätt sätt..Jag pallar inte med känslan…

Från bloggen:

NanFanLee.

tisdag 22 april
Jag har ägnat en stund nu på kvällen åt att sammanfatta renoveringen, so far, i min kalender och till min hjälp använde jag kamerabilder, mobilbilder och Instagram. Vad fort man glömmer! Därför känns det kul att spara även dessa ögonblick på bloggen ...

Från bloggen:

Little Miss Fix It

tisdag 22 april

De senaste dagarna har jag jobbat med att homestyla en lägenhet inför en fotografering. Lägenheten var 80 kvm stor och nästan helt tom när jag började, jag har dock fått hjälp med några tunga möbler som säng, soffa och golvlampor men förutom det så har jag handplockat de flesta möblerna till lägenheten som ligger centralt i Kalmar, nämligen på Malmbrogatan. Det är mycket planerande och mycket jobb inför en homestyling men samtidigt är det himla roligt när man får se hur ett hem växer fram och när man får se slutresultatet.

Jag försöker att alltid lyfta fram det bästa ur hemmen när jag inreder. Här var det till exempel en ljuvlig utsikt över alla fina gamla hus, ett stort kök och en härlig balkong. Jag gjorde lägenheten ljus med vita gardiner och en vit duk på bordet men bröt samtidigt av grafiska mönster på mattor och kuddfodral. Jag adderade gröna växter och satte fina balkongmöbler på balkongen. Jag ville få köket riktigt mysigt, att besökarna ska känna att det är här man har långa frukostar och vill läsa morgontidningen i lugn och ro. Lägenheten har fotograferats idag och kommer snart upp på internet. Nu är jag helt mör i kroppen och har träningsvärk i varenda muskel men är samtidigt så himla nöjd!

Mattan som ni ser på bilden kommer från EM möbler, kuddfodralen kommer från IKEA och skolplanschen är vintage.

The post Om homestyling appeared first on Bonjour Vintage.

Från bloggen:

BONJOUR VINTAGE!

tisdag 22 april

Det snickrades, skruvades och sågades och tillslut låg det där, golvet. Det 130 kvm stora salsgolv som nu omgärdar hela stugan. Den gamla och den nya. Golvet som binder ihop. Jäklar i min lilla låda så snyggt det blev. Som synes är det inte bara vi människor som var nöjda med resultatet. Tussen gillade minst lika mycket som vi att tassa omkring på det nya golvet spana ut över ägorna.

Foto: Sarah Andersson

Från bloggen:

Inspiration & Inredning

tisdag 22 april

Televinken var en marionettdocka som framträdde i program skapade av Anita Lindman Lamm och Ola Lundberg. Televinken skapades 1964. Rösten och rörelserna av dockan gjordes av Ola som då jobbade som drifttekniker på Sveriges Radio.

Televinken var med i det mycket populära barnprogrammet Anita och Televinken som förekom i många olika former i både tv och radio till så sent som 1995. Man gjorde första morgon-tvn som gick på jullovet i slutet av 1960-talet. Runt 1970 övergick man till radio och ”Veckans tisdag”. Där höll Anita skola för Televinken och Grodan Boll. Man lärde också under 70-talet ut mycket trafikregler till barn i samarbete med Trafiksäkerhetsverket.

Programmen var oftast pedagogiska och lyckades samtidigt vara underhållande. Man säger ofta att hemligheten bakom den massiva populariteten som Televinken hade var den framtoning av småbusig och nyfiken han hade. Personligen tror jag faktiskt mycket hade att göra med att utbudet inte heller var speciellt stort på denna tid.

Televinken skapades genom att Anita, som då jobbade som barnhallåa, började fundera på att ha med en docka i tv. När hon sedan var i London så köpte hon dockan och frågade senare de närvarande teknikerna om någon ville hålla dockan i sändning. Då ställde Ola upp och resten är historia.

Den ursprungliga dockan ersattes efter några år av en docka som Ola tillverkade själv. Det har även gjorts diverse skivor och böcker med Televinken.

tisdag 22 april

Lycka är att få springa lös på en sandstrand. Inget koppel, ingen sele och framförallt inga hinder. Bara frihet och en oändligt lång sandstrand.

Om vi njuter av att vara på ön är det ingenting mot vad den här lilla tussen gör. Hon är lycklig i varenda fiber, varje pälsstrå ut i varje klo. Och vi blir lyckliga av att bara titta på henne. Ett riktigt halleluja moment!

Foto: Sarah Andersson

Från bloggen:

Inspiration & Inredning

tisdag 22 april

Från bloggen:

På rätt sida av vägen, förhoppningsvis

tisdag 22 april
Efter mycket om och men och totalt olagliga eftersom vinterdäcksbytet föll i glömska någonstans mellan brunnsborrningen och snittblommorna så kom vi iväg till vår älskade ö i onsdags. P g a ett föräldramisstag "dygnade" (jo det är sant, fjortisarna ...

Från bloggen:

Little Miss Fix It

tisdag 22 april
Veckans album: Sophie B Hawkins - Tongues and Tails

Damn, I Wish I Was Your Lover var den första låt jag hörde av Sophie B Hawkins och det är fortfarande min favorit. Det är förmodligen en av de musikvideos jag sett allra mest.

"Damn I wish I was your lover
I'd rock you till the daylight comes
Make sure you are smiling and warm
I am everything
Tonight I'll be your mother
I'll do such things to ease your pain
Free your mind and you won't feel ashamed
Open up gonna come inside
Gonna fill you up
Make you cry"
tisdag 22 april

Det känns som att alla jag en gång kände går om mig igen. Är världen för liten. Eller handlar det om tillfälligheter. Människor pusslas ihop. Ibland där jag inte trodde det skulle ske. Människor jag umgåtts med visar sig känna personer jag visste om. Kanske är det slumpen. Hur som helst binds vi samman. Vi varken vet eller tänker på det. Det räcker att jag minns tillbaka tio år. Det var annorlunda då. Jag umgicks med personer jag inte vet ett knyst om idag. Men vi har inte försvunnit.

Vi möts nog igen. Möjligtvis inte personligen. Men genom andra. Jag är uppvuxen utanför en stad där alla kände alla. Det är nog därför jag nu känner att bitarna ramlar. Där jag inte trodde dem skulle falla ner. Många där skulle veta vem jag är än idag. Genom vänner, pojkvänner, bekanta. De flesta band är brutna. Jag går dock igen genom många. Inte bara i relationerna. Utan i minnet. 

Jag hade många vänner. Ett tag alldeles för många för att kunna underhålla mina kontakter. Jag var en många pratade med. Kände igen. Var känd för mitt glada, trevliga sätt att vara. Skapade mig kontakter omedvetet. Många drogs till min ödmjuka attityd. Jag tror inte det är bortblåst. Att människor som jag känner eller bara visste namnet på möts igen. Det tyder nog på att dem finns kvar där jag växte upp och befann mig. Det är bara jag som fysiskt lämnat. Tanken på mig och det som hände finns alltid kvar.

Min Facebooklista är tömd på många namn. Jag ansåg nog att det var ett avslutat kapitel. Min adress är ändrad. Minns dem mitt efternamn och födelsedag vet de vart jag är. Annars är jag historia. Hur man skådar den beror på vem du frågar.