Kalmarbloggar
Okanagan-sjön i Kanada är en möjlig hemvist för ett av de mest kända sjöodjuren, Ogopogo. Legenden börjar redan innan nybyggarnas tid med okanakaneindianerna. De kallade Ogopogo för Na-ha-ha-itkh eller n'ha-a-itk, vilket betyder ungefär "sjödemon". Det berättas att indianerna alltid tog med sig en hund eller kyckling som offer när de skulle färdas över sjön. På så sätt hade de något att ge till monstret om det närmade sig så att de själva kunde komma undan oskadda.
När nybyggarna väl dök upp i området så var Susan Allison, en missionärsfru, den första som såg Ogopogo 1872. Hon fick syn på något som liknade en stock ute i vattnet, men som sedan började simma mot strömmarna och vinden. Efter det har observationerna duggat tätt ända fram till våra dagar. Stränderna kring sjön är tätbefolkade och att se Ogopogo beskrivs inte ens som en ovanlig syn, vilket känns lite som en överdrift med tanke på att det tagits många filmer och fotografier vilka som vanligt inte visat någonting tydligt alls.
Den förste som lyckades filma något märkligt i sjön var sågverksarbetaren Art Folden 1968. Filmen är givetvis inte särskilt tydlig, precis som man kan förvänta sig av en så gammal film tagen av en lekman, men den har analyserats av otaliga experter och tycks trots allt visa något okänt levande i sjön.
Som vanligt när en varelse får en legend kring sig så är beskrivningarna av varelsen ungefär lika många som observationerna. En del säger att varelsen är väldigt bred, andra beskriver något som på det tjockaste stället är nästan en meter över ryggen eller smalare. Några säger att den har ett stort huvud, andra beskriver ett mindre. Färgerna skiftar, sättet att simma skiftar (allt från spiralliknande rörelser till ett mer ormlikt slingrande) och givetvis längden. Varelsen på Art Foldens film kan man dock genom att beräkna avstånd och storlek på träden vid stranden bedöma som ungefär 18 meter lång eller längre. Vanligaste längden som beskrivs är ungefär hälften av detta.
Faktum kvarstår dock att det finns massor med människor som svär på att det finns någonting extraordinärt i sjön. Experter, vanliga människor, ovanliga människor - alla sorters människor. Det är väl också det som fortsätter att hålla legenden vid liv och som när hoppet om att man en dag skall lyckas få bevis eller i alla fall en bra förklaring.
Källor: The Legend Hunters, Mysterycasebook, Art Folden Ogopogo video, Wikipedia, Lakemonsters of the word, Arthur C. Clarkes Gåtfulla Värld
När nybyggarna väl dök upp i området så var Susan Allison, en missionärsfru, den första som såg Ogopogo 1872. Hon fick syn på något som liknade en stock ute i vattnet, men som sedan började simma mot strömmarna och vinden. Efter det har observationerna duggat tätt ända fram till våra dagar. Stränderna kring sjön är tätbefolkade och att se Ogopogo beskrivs inte ens som en ovanlig syn, vilket känns lite som en överdrift med tanke på att det tagits många filmer och fotografier vilka som vanligt inte visat någonting tydligt alls.
Den förste som lyckades filma något märkligt i sjön var sågverksarbetaren Art Folden 1968. Filmen är givetvis inte särskilt tydlig, precis som man kan förvänta sig av en så gammal film tagen av en lekman, men den har analyserats av otaliga experter och tycks trots allt visa något okänt levande i sjön.
Som vanligt när en varelse får en legend kring sig så är beskrivningarna av varelsen ungefär lika många som observationerna. En del säger att varelsen är väldigt bred, andra beskriver något som på det tjockaste stället är nästan en meter över ryggen eller smalare. Några säger att den har ett stort huvud, andra beskriver ett mindre. Färgerna skiftar, sättet att simma skiftar (allt från spiralliknande rörelser till ett mer ormlikt slingrande) och givetvis längden. Varelsen på Art Foldens film kan man dock genom att beräkna avstånd och storlek på träden vid stranden bedöma som ungefär 18 meter lång eller längre. Vanligaste längden som beskrivs är ungefär hälften av detta.
Faktum kvarstår dock att det finns massor med människor som svär på att det finns någonting extraordinärt i sjön. Experter, vanliga människor, ovanliga människor - alla sorters människor. Det är väl också det som fortsätter att hålla legenden vid liv och som när hoppet om att man en dag skall lyckas få bevis eller i alla fall en bra förklaring.
Källor: The Legend Hunters, Mysterycasebook, Art Folden Ogopogo video, Wikipedia, Lakemonsters of the word, Arthur C. Clarkes Gåtfulla Värld
Dagens mama i baggyjeans, skärp, (Gina Tricot), tröja (Cubus),
Noa Noa-kavaj (Nordljus), smycke (by Billgren),
ljuva lockar (Rapunzel of Sweden).
Alltså. Ni som hängt här hos mig ett tag vet ju att jag gillar SwedishHouseMaffia.
Grymma boys det där.
Å när jag såg på tv häromdagen att Volvo har använt sig av dessa snyggingar i sin, vad jag hävdar är världens snyggaste reklamfilm ever, så studsade jag nästan här hemma i tvsoffan.
Genialsikt!!
Nästan så jag vill lägga benen på ryggen och springelispringa å köpa Volvo på en gång. Men det gör jag ju så klart inte utan sitter istället och njuuuuter!Ni som inte sett reklamfilmen jag pratar om klicka på studs HÄR!!! Grym låt. Grymma killar. Bästa!!!
Iallafall.
Hoppas ni har haft en riktigt härlig söndag med mys deluxe och heja, heja Sverige i hockey å allt sådant :).
Nu, nanna kudden. Snart, sovagotti!
KRAM
// Inredningsfrun
Hipp hipp hurra på min födelsedag! Tänkte bara ge ifrån mig ett livstecken så här dagen efter det stora kalajset. Det var tjo, det var tjim, det var tårar, det var rim. Det var kort och gott en magisk dag igår och de främsta faktorerna var 1) alltså jag ...
GOSH! Vad jag är trött! Mina ögonlock känns som bly och jag snarkar nästan fast jag är vaken. Dessutom löjligt sugen på makaroner med ketchup och svartpeppar. Något som jag för några år sen brukade äta när jag kom hem från krogen. Helst i djup tallrik med sked. Den här helgen har jag inte varit på krogen. Varken i fredags, igår eller ikväll. Men vår Eurovisionkväll slutade lite senare än planerat. Vaknade dessutom varje halvtimme efter klockan sex i morse och trodde varje gång att jag försov mig. Det var en lättnad när klockan äntligen ringde vid nio.
När jag kom hem från jobbet kom mamma hit och vi lagade middag och myste sen i soffan med kaffe och glass. Inte så ofta vi umgås utan att egentligen göra något bara hon och jag. Hon åkte strax efter sex och sen dess har jag knappt lämnat soffan. Sushi är lika trött. Hon snarkar i fåtöljen och ser precis ut som jag känner mig. Dödstrött.
När jag kom hem från jobbet kom mamma hit och vi lagade middag och myste sen i soffan med kaffe och glass. Inte så ofta vi umgås utan att egentligen göra något bara hon och jag. Hon åkte strax efter sex och sen dess har jag knappt lämnat soffan. Sushi är lika trött. Hon snarkar i fåtöljen och ser precis ut som jag känner mig. Dödstrött.
Fick för ett tag sedan en massa dahliaknölar av min svärfar och vet inte riktigt var jag ska peta ner dem i den smått överfulla trädgården..
Så på Facebook-sidan om trädgård skänkte en kvinna här på orten gammeldags rosor och det nappade jag förstås på! Rosa, rotäkta, remonterande, dubbla kronblad, gammal sort.. Kan det bli mycket bättre??
Hon ville gärna ha av mina knölar istället, så vi bytte. Och så fick jag en ruska stor ormrot också! Och en hjärtbergenia med!
Väl hemma grävde jag upp den fula vildrosen som jag fick förra året och som halvdog i vintras. Men hallå, en BONUS -runt den fula rosens bas klänger en liten ranka av klematis! Hurra, hurra!!
Rosen ska bli spännande att se när den blommar. Det bästa var att den har en HISTORIA! "Den kallas Hag brända ros", sa kvinnan som grävde upp den till mig, "min mor tog med den från Dalarna och den är väldigt gammal."
Spännande som sagt.
Så på Facebook-sidan om trädgård skänkte en kvinna här på orten gammeldags rosor och det nappade jag förstås på! Rosa, rotäkta, remonterande, dubbla kronblad, gammal sort.. Kan det bli mycket bättre??
Hon ville gärna ha av mina knölar istället, så vi bytte. Och så fick jag en ruska stor ormrot också! Och en hjärtbergenia med!
Väl hemma grävde jag upp den fula vildrosen som jag fick förra året och som halvdog i vintras. Men hallå, en BONUS -runt den fula rosens bas klänger en liten ranka av klematis! Hurra, hurra!!
Rosen ska bli spännande att se när den blommar. Det bästa var att den har en HISTORIA! "Den kallas Hag brända ros", sa kvinnan som grävde upp den till mig, "min mor tog med den från Dalarna och den är väldigt gammal."
Spännande som sagt.
Vi har fått det ganska fint nu faktiskt, compared to hur det såg ut när vi flyttade in. Personaliserat lite, om man nu kan säga så. Det jag känner saknas i nuläget är främst ett överkast, en matta och något att ha på väggen över soffan. Även hallen är ...
Tjaaaa!
Står på världens lugnaste station i Hyllie, väntar på tåget hem till Kalmar. Vilken pang pang-kväll igår hehe.. Förfest med glatt brudgäng till esc o sedan taxi till Amiralen där wonk höll klubb. Loreen behagade inte dyka upp förän kl 3, tills dess hann man bli kanoners, fundera över hur mkt ost man kunde riva på de halvnakna bartendernas magrutor och bugga med en norsk gay sötnos. Resten är blurrigt för mig haha.. Men lyckat är nog bästa ordet :D idag vaknade man med stor större största skallevärken och illamående men det var det värt. Nu däremot mår jag prima, med min stora cappucino i handen o musiken i öronen. Maja och Malin har vart fantastiska, har haft så kul o tom fått färg på nosen. :) men nu är det dags att återvända hem, till varm säng och cool kille ;)
Puss!
